Alla frger av kvantfrtrassling. Frn Platons grottmyt till Carl Jungs synkronicitet till David Bohms holografiska universum.

Boken ar uppdelad i tre delar. I den foersta delen (intuitionerna) behandlar foerfattaren de mest relevanta hypoteserna om den illusoriska verkligheten i den markbara varlden. Foerekomsten av en medvetenhetsniva som oeverskrider materia har planerats av de stora tankarna. Vi finner denna ide i Platons myt om grottan, i Berkeleys "immaterialistiska teori", i "Psykologi av formen" (Gestaltpsychologie). Den mest auktoritativa kallan ligger i verk om det kollektiva omedvetna och om teorin om synkronicitet av Carl Jung. I den andra delen (Bekraftelser) beskriver foerfattaren pa ett elementart men detaljerat satt kvantfysikens vag, fran Thomas Youngs dubbla slitsexperiment till fenomenen oeverlage av tillstand och kvantkorrelation. Genom dessa privilegierade nycklar ar det moejligt att foersta kvantfoertrassling. I den tredje delen (Perspectives) beskriver foerfattaren teorier som utvecklats av David Bohm om "kvantpotentialen" pa det "implicerade och explicerade universum" och om kosmos holografiska vision. Allt foerklaras med absolut enkelhet, utan anvandning av matematiska formler och med hjalp av manga illustrationer. Manskligheten har, fran dess ursprung, velat undersoeka tings ursprung och sammansattning, foer att upptacka deras funktion och deras intima syfte. Den allmant anvanda metoden ar att bryta ner objekt i mindre och mindre delar och sedan analysera dem med alla moejliga tekniker, fran visuell undersoekning till kemiska reaktioner. Detta hander fortfarande idag. Till exempel, om en forskare vill upptacka den kemiska och fysiska strukturen hos en kub av granit, kommer han att bryta den i mindre och mindre bitar tills den delas in i enskilda atomer. Men om forskaren sjalv vill undersoeka de enskilda partiklarna som utgoer atomen, far han en otrolig oeverraskning. Granitkuben beter sig som en isbit. Forskaren ser saken som blir flytande, foerangas, foersvinner mellan fingrarna. Materien blir energi som vibrerar. De enskilda partiklarna omvandlas till fluktuerande vagor utan mer kroppslighet. Pa subatomar niva ar materia inte langre materia, det blir nagot annorlunda. Elementara partiklar bedrar oss. De ser ut som solida flackar om nagon observerar dem, men de beter sig som vibrerande vagor nar de inte observeras. Atomer innehaller praktiskt taget bara vakuum. Pa ytan tror vi att vi kan roera, vaga, manipulera och mata materia. Men i sin mest intima sammansattning blir materia en krusning av tomhet, energi, information, vag eller vibration. Det som verkar vara fast material i sin mest intima vasen ar inte langre fast material. Vid denna tidpunkt ar det uppenbart att vi inte langre kan tala om en enda verklighet. Beroende pa observationsnivaerna, fran det extremt lilla till det oandligt stora, finns det manga verkligheter, alla olika men alla helt sanna. Eller kanske finns det manga aspekter av en hoegre verklighet, fortfarande okand. Alla filosofier och religioner har alltid antagit en "andens zon" som oeverskrider materien; ingen har emellertid nagonsin kunnat bevisa sin existens. Idag oeppnar kvantfysik ett stort foenster mot horisonter som vi fram till foerra seklet inte kunde ha foerestallt oss. Bekraftelserna kommer fran experiment som genomfoerts framgangsrikt, sarskilt de som hanfoer sig till fenomenet kvantfoertrassling.